Huvudbry

Södertäljes kommunala ekonomi och framtida dito skapar oro hos många. Det är befogat. Kostnadsramarna har ökat betydligt under det senaste året, skattekraften inte hunnit ikapp och utsikterna om ett stabilt läge är än så länge osynliga.

Härom dagen samlades alla politiker och ledande tjänstemän i Södertälje till en omvärldsdag med framtidsanalys och förutsättningar inför de närmaste åren. Tjänstemännen lämnade sitt underlag till budgetförslag - som alltid ändras framåt hösten liksom det får en politisk prägel. Huvudbudskapet var att Södertälje kommun måste spara ytterligare 200 miljoner nästa år.

Idag har koncernstyrelsen fattat beslut om ägardirektiv till dotterbolagen. Mycket ord och väldigt otydlig målsättning. Men när alliansen yrkade på att "amortering" skulle ingå i det generella direktivet till alla bolag i koncernen - "Bolaget ska medverka till att skapa ekonomisk stabilitet i Telge för att möjliggöra nödvändiga investeringar och vinstutdelning till ägaren med minskad eller bibehållen nivå på låneskulden"- mottogs förslaget om amortering med kalla handen.

Bibehållen nivå på låneskulden. Det innebär 12,5 miljarder framöver - men det kommer att krävas ganska mycket jobb bara att hålla det därvid. En halv miljard betalar man för räntorna varje år. Det är 2-3 större skolor bara det.

Min kontenta är att Södertäljes ekonomiska framtid måste inbegripa en helt förändrad syn på skattekraften. Vi kan inte ständigt utgå från att staten ska gripa in. Vi måste ändra vårt förhållningssätt till omvärlden, näringslivet och det humankapital Södertälje besitter. Kort sagt - från arbetarekommun till tillväxtkommun.

Vem kan man tro på (igen)?



Matserveringen i Bergvik.



Deltog i ett medborgarsamtal i måndags och hörde mig själv utbrista "men det är ju för att jag inte litar på majoriteten". Så är det. Många förtroendevalda är fina och goda människor, men hopsamlade med en krydda taktik och viss frustration är det mycket rävspel i Stadshuset.

Nästa veckas snackis blir säkert de nya besparingarna inom äldreomsorgen. Man undrar vilken gång i ordningen matserveringen i Bergvik är hotad? Nu finns en hel lista på vad som ska läggas ned, för att spara några ynka miljoner.

Utförsäljning

Så är det nu offentligt. Kommunen säljer fem äldreboenden och den del av hyresbeståndet i Västra Blombacka till Rikshem, i ledet att skapa möjlighet att amortera på den jättelika skulden (snart 13 miljarder).

Nu är det offentligt men innan försäljningen kan slutföras måste kommunstyrelsen och fullmäktige fatta beslut. Och det ska bli en intressant debatt, minst sagt.

Jag väntar mig något "ombytta roller", om man tänker utifrån höger-vänster-perspektivet på ägande och försäljningar. Då tänker jag främst på äldreboendena och inte allmännyttan.

Från Kristdemokraternas sida har vi gång på gång tjatat (ja, vi har faktiskt tjatat, inte bara pratat) om att minska skulden och sälja. Jag har ingen principiell motvilja mot att andra aktörer - som i detta fall vårt eget pensionssparande - äger fastigheter kommunen nyttjar. Det är också positivt att kommunen kan börja amortera på skulden. Med 100 miljoner tar det i och för sig ganska lång tid innan skulden är avbetalad.

Men det har för oss känts mer naturligt att vilja sälja /onödiga/ bolag och kommersiella fastigheter - Luna och Kringlan, framför att göra oss av med de lokaler vi själva behöver.

Vi säljer sånt som vi själva förmodligen behöver för all framtid. Just därför är de intressanta objekt för köparen. Och hyr tillbaka - vilket inte blir billigare. Fler saker än detta gör mig orolig över äldreomsorgsnämndens budgetramar inför framtiden.

Stort och spretigt ... eller?

För Kristdemokraternas räkning har jag uttalat mig i veckans nummer av Södertäljeposten om Telgekoncernens framtid. Bolagskoncernen består i dag av tjugo bolag, med vitt skild verksamhet. En del rent bolagiserad kommunal verksamhet, annan risktagande vinstgenererande affärsverksamhet och därtill några bolag inriktade på att lösa arbetsmarknadsproblem. Notera att beslut nyligen fattats om försäljning av aktierna i Telge Peab - en bolagskonstruktion vi från Kristdemokraterna varit mycket skeptiska till.

Bakgrunden till veckans artikel är den översyn Telge lät göra i höstas över koncernen och dess inriktning. Koncernen har vuxit sig så stor att ytterst få personer haft en överblick och helhetssyn över hela organisationen. Och utredarna kom fram till väldigt många saker vi redan noterat och i viss mån kritiserat, samt kom med en del förslag till förändring.

Nu drar arbetet igång med att komma med förändringar utifrån bl a översynen. Och här är våra ståndpunkter, från Kristdemokraterna:
- vi måste minska den extremt höga skuld kommunen ådragit sig de senaste åren, och se till att den inte ökar
- kommunen ska i högre grad upphandla nödvändiga tjänster i stället för att bolagisera vanlig kommunal verksamhet
- kommunen bör inte gå in som minoritetsägare i diverse bolag - då insynen och påverkan minskar kraftigt för våra kommunmedborgare
- kommunen ska inte äga och förvalta kommersiella fastigheter och bolag, där invånarna/skattebetalarna utsätts för risk
- kommunens näringslivsarbete ska i första hand handla om att skapa ett gott näringslivsklimat, framför att fila på den egna fasaden
- det måste finnas en plan för hur koncernen långsiktigt ska växa och hur risktagandet ska se ut.

Alla kan göra fel ...

Det blev en pudel från stadsdirektören i lördagens Länstidning - det var förhastat att uttala sig kring Oxbacksskolans nedläggning och flytt. Tacka för det.

Alla kan göra fel. Det är en del av den kristdemokratiska ideologin - ofullkomlighetsprincipen. Just därför är det viktigt att inte samla all makt på ett ställe.

Flera gånger det senaste året har förtroendevalda i Södertälje fått kännedom om nyheter inom sitt kompetensområde genom att slå upp morgontidningen. Och medborgare har fått kännedom om förändringar som påverkar deras vardag enormt - men utan att någon kommunicerat detta i förväg. Då har det gått snett. Då har kommunen antingen fått ett tjänstemannastyre eller de ledande politikerna gått över sin befogenhet och börjat fatta odemokratiska beslut.

Det är allvarligt om tjänstemännen på chefsnivå börjar tala om frågor som om de redan var beslutade. Ett gott exempel på det är multihallen i Östertälje ... som under ett halvårs tid projekterats i Rosenlund. Det är förmodligen det bästa utifrån omständigheterna - men uppdraget gällde Östertälje. Likaså nedläggningen av Pedagogiskt centrum, gymnasieskolorna etc ...

Jag går och väntar på att öppna lördagstidningen och se mina egna barns skola nedläggningshotad. Och det värsta är - trots att jag är skolpolitiker - att jag inte ens skulle bli förvånad.

Skolkarusell på Oxbacken?

Skolkarusellen har inget slut. I dag upprörs vissa över det hastiga beskedet om Oxbacksskolans nedläggning, medan andra medger att lösningen skulle kunna vara god därför att hela skolan inte ryms i lokalerna.

Jag vill inte säga mycket som politiker förrän vi sett en konsekvensutredning. Men om beslutet egentligen redan är fattat - vad tjänar en utredning till? Den kan lätt vinklas i beslutets riktning. Så är här mitt och vårt ställningstagande:

- Prestigen måste släppas omkring F-9-principen - det vill säga att alla grundskolor måste erbjuda alla årskurser. När detta beslut ursprunglingen fattades sades det att en utökning i viss skola inte skulle medföra kostnader (naivt?) - och det var inte heller självklart att skulle gälla alla skolor.

Illavarslande sjuktal

Vad är en "mål & budget" värd? Och vems är ansvaret att följa upp målen - tjänstemän eller politiker? Man kan undra när målet "sjukfrånvaron inom Södertälje kommun ska minska varje år för att på lång sikt ligga på högst 5 %” hänger med från år till år i budgeten utan att ge någon nämnvärd effekt. I stället höjs den.

Sjukfrånvarotalen för 2012 är klara och visar att sjukfrånvaron stigit ytterligare, till 6,39 %. I vissa grupper runt 8 %, ända upp till 10 %. I gruppen 20-29 år är sjukfrånvaron som störst - vilket inte är enbart en Södertäljetrend - utan tyvärr tycks vara en generationsfråga. I de kvinnodominerade grupperna äldreomsorg, social/omsorg och förskola är sjukfrånvaron som högst - men orsaken är troligen inte bara att jobben är tyngre och infektionskänsliga ... jag tror att konstruktionen med heltidsmodell spelat en roll här.

Ansvarig för sjukfrånvaron är ju ytterst vi förtroendevalda. Och jag har ledsnat på att bara höra konstaterande av fakta och små försiktiga "ja, men vi följer siffrorna". Skrev ihop en interpellation i frågan som personalutskottets ordförande får svara på vid nästa fullmäktige. Jag förstår naturligtvis att frågan är desto mer komplex. Men alla åtgärder behöver vidtas - om vi menar allvar som arbetsgivare liksom som förvaltare av skattepengar.

Vintern 2011 såg man en ljusning i korttidssjukfrånvaron. Den enkla förklaringen - om den stämmer - var att larmen om svininfluensa ledde till ökat handspritande som ledde till friskare personal. Mer /hand/sprit åt folket! Men mindre rökning ... en rökare har i snitt flera veckors mer sjukfrånvaro än icke-rökare per år. Mera friskfaktorer, god arbetsledning och förändringsmod. Och kanske ska vi även göra som Scania - prata frisknärvaro i stället för sjuknärvaro. Ett (för?) enkelt sätt att fokusera på trevliga siffror än otrevliga.